Smärta, ilska, hat, glädje...
Hej bloggen.
Jag har varit på experten i Birsta City och lämnat in min mobil för lagning, hoppas att skadan täcks av försäkringen fan.
Ibland känns det som att man blir lurad. Säljarna få en att köpa försäkring och då det väl händer nått så säger de: " Ja jag är inte säker på att det här kommer gå igenom försäkringen.
Ja men vafan ni säger ju då man köper produkten att det är bra att köpa till 2 år försäkring eller nått så spela ingen roll vad som händer får du produkten lagad eller en ny produkt. Jag får väll hålla tummarn.. Mobilen var ju inte så billig trots allt.
Resten av dan har jag bara tagit det lugnt rensat min garderob tänkt på min barndom, med glädje men även tårar. Ja men nämligen åker det en buss från Sundsvall till Ukraina
om några dagar. Så jag tänkte att jag kunde skicka med kläder och böcker samt massa annat som jag inte behöver och jag vet att det finns nån där som kanske kommer bli jätte glad. Alla kan inte göra Allt men Alla kan göra något.
Jag sammlar ju på mig massa kläder och sen är det jätte svårt att säga hej då till de. Jag tänker ja men den här kan jag ha nån gång och sedan blir det aldrig. Darför har ja gjort det här och nu känns det mycket bättre.
När jag var yngre brukade jag baka bullar och sälja på frälsningsarmen sedan skickade vi pengar till familjer i Bosnien som mamma kännde till som förlorade sin pappa i kriget eller som hade sjuka föräldrar.
Min stora systers projekt arbete gick ut på att hon och hennes kompis samlade pengar sålde bullar och så, sedan åkte de till Bosnien och handlade jätte mycket mat o grejer till de fattiga.
Vi brukar åka dit på sommaren och då mår jag dåligt i själen då jag ser de fattiga tigga på gatorna och så. Jag vet att min familj kämpade att vi skulle komma till Sverige och få ett bättre liv utbildning osv det var inte lätt. Men nu är jag mer än TACKSAM till Sverige och svenskarna och alla andra som stöttade oss då vi hade de som svårast.
Och vi gör nytta också vi jobbar och betalar skatt. Och snart är vi svenska medborgare så det gäller att respektera Sverige och de regler som finns här precis som jag skulle ha gjort för mitt land.
Min pappa har krigat för Bosnien blivit skadad och förlorat sin bror, det gör ont att tänka tillbaka till kriget och allt det hemska. Där man fick uppleva sin barndom i källare fylld av rädsla och tanken om man kommer överleva imorgon,
Allt vi människorna gick igenom fick vi ingen ersättning för det ingen skadestånd eller så,INGETING. Alla de som offrade sina liv för fred vad fick de??? INGETING.
Bara hemska minne för livet sorg, tårar och stor hat mot de andra grupper. Fast allt är igentligen politikernas fel och deras missnöje om att de vill ha större land. Men jag har även haft bra stunder då jag var liten. Då min lille bror föddes. Det var det bästa jag visste. Min pappa som överlevde
, Mamma som tog hand om oss och fast vi inte hade det bra ekonomiskt fick vi nästan allt vi önskade oss och vi fick besöka massa roliga ställen som jag kan tänka mig inte många hade råd med. Jag älskar min mamma för att hon orkat ta sig igenom alla svårigheter för våran skull.
JAG SÄGER BARA FRED PÅ JORDEN OCH ETT BRA LIV FÖR ALLA. ALLA ÄR VI OLIKA MEN INOMBORDS ÄR VI ALLA MÄNNISKOR AV KÖTT OCH BLOD.
MAN SKA ALDRIG GLÖMMA MEN INTE HELLER LEVA I DET FÖRFLUTNA..
Fan vilken lång inlägg hoppas ni orkar läsa. Var tvungen skriva av mig lite ,,
Puss Puss!